Guldkant

Ni vet

känslan av att komma in från ruskvädret

och dricka en kopp kaffe

Det värmer

Kantring 1

Ni vet, livet pågår hela tiden.
Det är lätt att tänka att nu är det så här. Det är det här det här vi har att förhålla oss till. Nu är förutsättningarna givna. Det är bara att jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag.

Men så kantrar livet igen.

Och då är det bara att jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag

Kantring 2

Ni vet, livet pågår hela tiden.
Det är lätt att tänka att nu är det så här. Det är det här vi har att förhålla oss till. Nu är förutsättningarna givna. Det är bara att jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag.

Men så kantrar livet igen.

Och så orkar vi inte jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag. För allt går inte över och allt blir inte bättre. Och alla sagor får inte ett lyckligt slut. Det är så livet är.

Så sveper förtvivlans vind genom våra liv. Ibland som en stilla viskning och ibland som en vild orkan.
Låt det ske. Släppt taget en stund och låt er föras med. Det är inte farligt. För alla vindar mojnar.

Men på något vis blir till sist även det oundvikliga vardag. Och i vardagen ryms även glädjen. Trots allt. Och i de stunderna hjälper det att

zooma in, fokusera och beskära

Ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg

Kantring 3

Ni vet, livet pågår hela tiden.

Det är lätt att tänka att nu är det så här. Det är det här vi har att förhålla oss till. Nu är förutsättningarna givna. Det är bara att jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag.

Men så kantrar livet igen.

Och så orkar vi inte jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag. För allt går inte över och allt blir inte bättre. Och alla sagor får inte ett lyckligt slut. Det är så livet är.

Så sveper förtvivlans vind genom våra liv. Ibland som en stilla viskning och ibland som en vild orkan.
Låt det ske. Släppt taget en stund och låt er föras med. Det är inte farligt. För alla vindar mojnar.

Men på något vis blir till sist även det oundvikliga vardag. Och i vardagen ryms även glädjen. Trots allt. Och i de stunderna hjälper det att

zooma in, fokusera och beskära

Ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg

Det här går bra

Nere vid ån är fågelsången enastående. Det prasslar i alarnas blad när vinden sveper till. Långt borta hör jag hur det arbetas på bron som ska göra min promenad längre och vackrare. Här i den vandrande skuggan under alen är värmen bara skön. Vinden får håret att fladdra men den kyler inte. Fågelsången smeker mina öron. Glittret i den bruna långsamma ån sparar jag till dystrare dagar.

Det här går bra

Zooma in, fokusera och beskär

Det är så lätt och att överväldigas. Det är bekymmer som får tankarna att gå på repeat i våra stackars trötta hjärnor eller ensamheten som hotar att göra oss osynliga. Det är all ondska vi ser i världen och vår egen otillräcklighet. Det är övermäktiga krav och tidsbrist. Eller oceaner av tid.

Naturligtvis ska allt det här bearbetas och åtgärdas på ett eller annat vis men ibland måste vi låta det lilla vara nog. För att orka. För att låta själen vila. För att läka. Och för att hämta kraft till förändring. Och naturligtvis har det tänkts och formulerats mängder av goda råd och visdomsord om det här i Bibeln och i andra böcker och skrifter av människor långt klokare än jag. Men ibland behövs det något hemsnickrat och egenformulerat. När det får landa så blir livet ljusare och vackrare. Och värt en förändring.

Det jag själv upprepar om och om igen är raderna;


Zooma in
Fokusera
Och beskär

Ändå

Nu silas ljuset genom gyllene blad. För nu har aspen slagit ut. Den skira grönskan påminner om höstens färger. Och den gråa dagen kan inifrån lätt förväxlas med en kulen höstdag. Men där ute doftar det av olvon, hägg och nyklippt gräs. Och fåglarna sjunger mig lycklig.
Så det är ingen tvekan. Det är vår!

Ändå

Knotigt

Vridet

Grått och torrt

Översållat av ett skum av rosa siden